19 januari 2011

Framme!

Nu går bloggen på BA-tid. Och vi känner oss lurade, trötta och glada.

Mitt neurotiska jag har ju bland annat belönat mig med flygrädsla. Efter en whiskey på Arlanda var den under kontroll, och sedan kunde jag faktiskt bara njutningsdricka resten av resan. Allt gick bra; jag kunde sova, se på romantisk komedi och äta falafel i fred. Fram till sista 20 minuterna då det började hoppskaka "due to weatherconditions". Fram till dess trodde jag i princip att jag kanske hade blivit av med flygrädslan en gång för alla, men icke. Hur som helst, skak skak, försenat flyg, spöregn. Ringde lägenhetsuthyraren och pratade min sämsta engelska någonsin om att vi skulle bli sena. Tog ut pengar, stresshaffade dyraste taxin på hela flygplatsen eller i hela världen och insåg senare att bankomaten gett oss några 10-sedlar i mitten på 100-lappshögen. Ekonomiskt sett en extremt dålig start.

Men SEN. Sen så kom vi äntligen fram till den fina, fina lägenheten med det största fönstret jag någonsin sett i ett hem. Och vi fick sova lite i den mjuka sängen och när vi vaknade så hade det slutat regna. Och då kunde vi gå ut och kolla kvarteren som är fyllda av trädinramade gator med barer i hörnen. Så nu är livet precis sådär bra igen, som det kan vara när solen börjar skina genom regnmolnen och ens närmsta matkedja heter Disco.

3 kommentarer:

  1. Men åh asså, kan bankomater göra så? Vad fräckt! Härligt att höra om stora fönster och trädinramade gator dock. Och mataffärer som heter Disco! Livet verkar allt lite festligare där ni är. Kram!

    SvaraRadera
  2. Vi är nog många som delar upplevelsen av första dagen på nytt resmål. Man anländer trött, vädret är kass, man blir lurad och undrar vad i helskotta man gör där? Sen blir det bara bättre och bättre tills man hamnar på ett nytt resmål och allt börjar om med första dagen...

    SvaraRadera
  3. Precis så. Just nu är vi i det där 'bättre och bättre'.

    Lovisa, jag vet! Typiskt också på flygplatsen eftersom det är som mamma skriver...

    SvaraRadera