Våra norrmän kom tillbaka till stan ett par dagar och berättade om sin SydAm-odyssé, innan de skulle åka tillbaka till Norge igen. De fick prova bambubalkongen.
Jag går alltid förbi kattungarna i djuraffären på vägen hem från skolan. Först var de fyra, men förra veckan var det bara en liten ensam kvar. :(
Hej då-middag på fina Las Cabras under trädet i Palermo Hollywood.
Kalle och Martin delade på den här brickan. Det ÄR omänskligt. Grottmänskligt.
På torsdagen gick jag och Kalle på musikalen Dracula på Teatro Astral på Av. Corrientes. Den var pampig och mäktig, trots att det var lite svårt att hänga med i dialogen. Tur då att det gick att uppskatta annat: tänk er mantel, huggtänder, liveorkester, passion, förlorad kärlek och DETTA. *Rysningar*
En fredagkväll på Sonoman.
Sen fick vi följa med vår argentinska kompis Nacho på en fest där man fick byta in LP-skivor mot drinkar i baren. (Förresten, här är min kusins kompis: Ann.)
Juanito, vi har bytt ut dig.
Lördagen började sent med toast på vår nya balkong.
På lördagkvällen gick jag och Kalle på konsert med Alvy Singer Big Band på schyssta klubben C.A.F.F. där vi aldrig varit förut. Alvy Singer har även ett annat helt fantastiskt band, som jag ska presentera en annan dag.
På söndagen var jag för andra gången på Evita-museet och kollade på hennes klänningar. Och på kvällen lagade Nacho pizza (borde kolla över ordföljden i den här meningen känner jag) åt oss medan blixtar lyste upp hela himlen i säkert en timme i sträck.
Sen blev det en ny vecka igen. De bara rinner iväg nu...
Jag och Kalle har slutat umgås 24 h om dygnet. Han har börjat läsa privatklasser och pluggar eftermiddag, medan jag går kvar i förmiddagsklassen. Ett litet steg för människan, ett stort steg för relationen. Därför roar jag mig på egen hand efter skolan om dagarna nu. Ibland har jag långtråkigt, men ibland blir det så bra som idag.
Gick förbi Buenos Aires National Library. Mäktig och märklig arkitektur som typ inte gick att fånga på bild.
Sen kom jag fram till huvudmålet som var Museo Nacional de Arte Decorativo (jobbar grodperspektiv idag). Det byggdes i början på 1900-talet, av en fransk arkitekt, för familjen Errázuriz/Alvear, och rymmer idag deras konst/inredning och andra argentinska konstsamlingar. Den gamla trädgården var tydligen inspirerad av Versaille, men den finns tyvärr inte kvar. Fick inte ta bilder inomhus, men jag tyckte så himla mycket om det här stället. Pampigt, vackert och välbevarat. Typ topp 5-BA hittills.
Franskt inspirerad satte jag mig efteråt på caféet på framsidan av "huset". Obligatoriskt en solig dag. Där satt arbetsfria argentinare och drack espresso och bubbel. Kände mig bekvämt medelklass tills jag tog upp spanskaläxan.