I onsdags hade vi varit här i tre veckor. Ska inte göra någon långkörare om att det känns som längre tid, men så är det givetvis. Dagarna går, och ibland gör vi något kul och ibland absolut ingenting. Typ såhär:
Här läste vi lexikon i skuggan på lunchen.
Kalle spelade fotboll en fredagseftermiddag. Flickvännen satt på sidan av med de andra flickvännerna och hejade och pratade om killar (som gillar fotboll).
Jag har druckit öl med klasskompisarna.
Folk har trollat med oss.
Här kan man äta en
provoleta en söndagkväll.
På Spåret varje söndag har blivit en tradition.
Vi firade en norrmans födelsedag på Don Julio och fick lämna ett meddelande att ställa på deras troféhylla.
Jag hittade sojabiffar på en lunchrestaurang i Recoleta.
Förra lördagen såg vi Vampire Weekend på
Centro Cultural Recoleta. I Buenos Aires får man inte dricka öl under konserter. Någon sorts lag tydligen...
Drinkar kostar runt 40 kronor här.
Jag fortsätter min potatis och ost-diet och är ofta nöjd med det.
Tio minuter efter att den här roliga bilden togs blev jag bestulen på min plånbok UR min väska medan jag promenerade till tunnelbanan. Blev av med VISA-kortet, mitt körkort och 150 pesos.
Jag och Kalle var i japanska trädgården någon eftermiddag, när museet vi skulle till var stängt (här har de tydligen ledigt på tisdagar, trots att resten av universum kör måndag).
Det här kan se ut som en vanlig hämt-sushi, men det är det inte. Vi stannade på en restaurang på vägen hem från en springtur i veckan och de 1. öppnade en timme tidigare för vår skull, 2. gav oss take away fast man måste äta där, 3. gav oss rabatt för att vi ville äta hemma och 4. gav oss varsin tårtbit medan vi väntade. Synen: två svettiga svenskar i adidasshorts satt under en kristallkrona och åt prinsesstårta på en tom restaurang.
Då kan man sätta sig på fina caféet till affären Maria Rojo i San Telmo...
...och äta en bra och billig lunch.
Och besöka deras shabby chiciga toalett.
Sen kan man gå till schackrutiga gamla mansions.
Där de säljer skrot som får en att vilja inreda med rost.
Sen tittar man på gamla fotografier
och inser att de är fejk.
Och så tittar man på när gulliga par dansar tango såklart.
Sen avslutar man dagen med ett besök på Museo de Arte Moderno. Och så hoppas man att nästa söndag blir lika bra.
Defensa. Trist.
Till slut kom vi fram till Plaza Dorrego där saker och ting (aldrig har jag använt det uttrycket i ett så passande sammanhang) var gamla på riktigt. Torget är litet men fullproppat, och tydligen är platserna så eftertraktade att de genomför en utlottning var tredje månad om vilka som ska få stå och sälja. De som vinner en plats får bara sälja prylar från tidigare än 1970 och måste själva stå i sitt stånd under hela perioden.
Det här skulle man kunna ha hemma som ett litet altare.
Ask-heaven.
Nä, det där är klotter och inte namnet på stället.
Här sitter man gärna en eftermiddag.
Killarna tar en köttlunch.
