Högsta punkten i provinsen Tucuman, på vägen till Cafayate i Salta. 3042 meter över havet.
Vi blev körda genom kaktusland av en 42-årig guide från Tafi del Valle. Han var född i byn, fick sitt första av tre barn när han var 18, är redan morfar och har bara lämnat landet, för Bolivia, en gång i hela sitt liv. Han pluggar engelska just nu och tycker att det är ett så fint språk, även om han har svårt med stavningen. "Det stavas inte som det låter". Vi spenderade en heldag med honom i bilen, där han berättade om Argentinas historia och spelade Roxette på hög volym. Han gillade dem för att det var sådan "fuerte" i gitarrerna. Sitt jobb tog han på största möjliga och fantastiska allvar.
Från staden Cafayate och 5 mil norrut sträcker sig bergspartiet Quebrada de Cafayate. Ett helt sjukt konstigt landskap med alla möjliga sorters bergarter i tusen olika färger och former på en och samma plats. Går vi till exempel uppåt eller nedåt på den här bilden? Omöjligt att säga.
De multikolorerade.
De röda.
Rio Calchaquí.
Sedan åkte vi till Tilcara, en liten bergsby i nordligaste Jujuy där...
...man åker snirkliga vägar och stiger 2000 höjdmeter över ett berg...
...för att komma fram till Salinas Grandes.
Där utvinner man salt som läggs i säckar som det står socker på. Fråga mig inte varför.
Höjdrekord!
Solnedgång från vår privata takterass på hostelet. Tilcara är dock svinkallt den här tiden på året, så jag gick bara upp på den en gång för att ta den här bilden. Waste of vacker plats...
Sen åkte vi till staden Salta för att vinka av Ann som skulle tillbaka till Buenos Aires och för att ta bussen vidare till Iguazú.
Vi avslutade med det vi gör bäst: dansa till cumbia natten lång.
Jag kan inte fatta att ni snart är hemma igen. De här fem månaderna har gått både apfort och jättelångsamt.
SvaraRaderaNä, jag vet! Det känns som igår som du och jag mailade om vart vi egentligen skulle ta vägen. I mitt huvud är det fortfarande januari och snö hemma. Tiden står väl still när inte vi är där?
SvaraRadera