Vattenfallet!

Jag har alltså inget jobb längre. Inte riktigt den nyheten man vill ha när man sitter i en liten bergsby i norra Argentina, eller någonsin. Men det är väl så det är. Livet. Exakta detaljer är inte riktigt utstakade än, så ska inte skriva om det mer än så. Men nu vet ni iaf. Väldigt konstigt efter två och ett halvt år med samma personer. Väldigt, väldigt tråkigt också.

Men, i förrgår kom vi i alla fall fram till staden Puerto Iguazú, vid gränsen till Brasilien, efter en 24 timmars lång bussresa. Ett dygn på buss är mycket, men faktiskt inte lika mycket när man åker klass "säng", med tre mål "mat", filt, existerande benutrymme och oavbruten filmvisning. Dessutom bokar vi så ofta vi kan platserna längst upp, längst fram, för att paxa panorama-vyn. Har funkat tre av fyra gånger hittills och levererar alltid soluppgångar och sånt.

Hur som helst, enda orsaken till att man åker hit är världens näst största vattenfall. Jag tror faktiskt på riktigt att staden Puerto Iguazú bara existerar för att turisterna ska ha någonstans att sova och för att de som jobbar i parken ska ha någonstans att bo. Var tredje hus är någon form av hotel/hostel/hospedaje/recidencial och resten är typ övergivna. Men jaja, vi är ju faktiskt här för att se på vattenfall och inte för att florera på bland pitoreska kolonialhus och äta medialunas.

Kalle var från början lite tvekis till att åka hit, grundat på att han sett Älvkarlebys vattenkraftverk så många gånger sen han var liten (nyss sa han: "Det är Smaka på Stockholm nu". Love him). Men devisen "har man sett ett har man sett alla" funkar inte alltid på mig, så i går var vi alltså där.

Och det var... mäktigt. Och blött. Och mycket folk (visste inte om jag läste "cuidado con la humedad" eller "cuidado con la humanidad" på skylten vid ingången). Jag, till skillnad från Kalle då, har inte sett några riktiga fall förut, och det var, som alltid när man står vi något slags extremnaturfenomen, väldigt förminskande för ens mänskliga ego. Kan man typ tillbe vatten istället för gud?

Kära vatten som är i himlen...

När man stod här, vid The Devil's throat, blev man blöt.

Några av alla fall på den Argentinska sidan.

Alltså, låt aldrig andra personer ta bild på dig.

Bara en till.

Runt om är det regnskog och fin natur.