I onsdags hade vi varit här i tre veckor. Ska inte göra någon långkörare om att det känns som längre tid, men så är det givetvis. Dagarna går, och ibland gör vi något kul och ibland absolut ingenting. Typ såhär:
Här läste vi lexikon i skuggan på lunchen.
Kalle spelade fotboll en fredagseftermiddag. Flickvännen satt på sidan av med de andra flickvännerna och hejade och pratade om killar (som gillar fotboll).
Jag har druckit öl med klasskompisarna.
Folk har trollat med oss.
Här kan man äta en
provoleta en söndagkväll.
På Spåret varje söndag har blivit en tradition.
Vi firade en norrmans födelsedag på Don Julio och fick lämna ett meddelande att ställa på deras troféhylla.
Jag hittade sojabiffar på en lunchrestaurang i Recoleta.
Förra lördagen såg vi Vampire Weekend på
Centro Cultural Recoleta. I Buenos Aires får man inte dricka öl under konserter. Någon sorts lag tydligen...
Drinkar kostar runt 40 kronor här.
Jag fortsätter min potatis och ost-diet och är ofta nöjd med det.
Tio minuter efter att den här roliga bilden togs blev jag bestulen på min plånbok UR min väska medan jag promenerade till tunnelbanan. Blev av med VISA-kortet, mitt körkort och 150 pesos.
Jag och Kalle var i japanska trädgården någon eftermiddag, när museet vi skulle till var stängt (här har de tydligen ledigt på tisdagar, trots att resten av universum kör måndag).
Det här kan se ut som en vanlig hämt-sushi, men det är det inte. Vi stannade på en restaurang på vägen hem från en springtur i veckan och de 1. öppnade en timme tidigare för vår skull, 2. gav oss take away fast man måste äta där, 3. gav oss rabatt för att vi ville äta hemma och 4. gav oss varsin tårtbit medan vi väntade. Synen: två svettiga svenskar i adidasshorts satt under en kristallkrona och åt prinsesstårta på en tom restaurang.
Gick förbi Buenos Aires National Library. Mäktig och märklig arkitektur som typ inte gick att fånga på bild.
Sen kom jag fram till huvudmålet som var Museo Nacional de Arte Decorativo (jobbar grodperspektiv idag). Det byggdes i början på 1900-talet, av en fransk arkitekt, för familjen Errázuriz/Alvear, och rymmer idag deras konst/inredning och andra argentinska konstsamlingar. Den gamla trädgården var tydligen inspirerad av Versaille, men den finns tyvärr inte kvar. Fick inte ta bilder inomhus, men jag tyckte så himla mycket om det här stället. Pampigt, vackert och välbevarat. Typ topp 5-BA hittills.
Franskt inspirerad satte jag mig efteråt på caféet på framsidan av "huset". Obligatoriskt en solig dag. Där satt arbetsfria argentinare och drack espresso och bubbel. Kände mig bekvämt medelklass tills jag tog upp spanskaläxan.
Men det var inte ett dugg dyrt.
Sen strosade jag hemåt i eftermiddagssolen.
Bland träd
och annat.