Farbröder som serverar gula bakverk

Senaste veckan, när Rickard har varit här, har vi lagt nästan all tid och alla pengar (utom några hundra på en Boca-match och en båttur) på att antingen äta eller dricka. Medialunas, blom-öl, Pisco sours, hommus, quesadillas, Fernet, provoleta, Quilmes, kaffe och empanadas. Vi har liksom planerat våra dagar lite efter var vi ska äta.

En regnig dag mitt i förra veckan gick vi därför för första gången till Buenos Aires kanske mest klassiska kafé Tortoni, som är bevarat från 1800-talet. Välklädda farbröder till kypare, typ orginalinredning och meny utan en tanke på GI. Värt ett besök, men mest för kaffet och sakens skull.

Om ni undrar vad som finns på bordet så är det vetemjöl.

Fint.

CAFE TORTONI
Avenida de Mayo 825
Monserrat

Fredagsmys a la Buenos Aires

Konsten att hamna i en översvämning en utekväll

Firandet av Rickard fick en extremt oväntad vändning i natt vid fyra-tiden. Först kom chockregnet, sen elavbrottet och sen översvämningen. Allt inom loppet av en helt vanlig halvtimme. Som högst var vattnet runt stället vi var på någon meter. Vi hade handlat i baren strax innan allt hände, så sista glaset smuttade vi lite smånervöst på till ljudet av uppstressad spanska och tjutande billarm. Undantagstillstånd, slagsmål och besinlukt.

Jag tyckte av någon anledning att det var bättre att filma mörker än att ta en bild med blixt. Men något kanske ni ser?

Om inte så är det här en snapshot från en annan video där en blixt lyste upp himlen. Kolla bilen!


Upplösningen: vattnet sjönk undan efter ett par timmar och vi fick vada ut i våra skinnskor till kvarteret bredvid som låg högre och hade klarat sig. Läste idag att det regnade 90 mm på bara några timmar (här kan man se fler bilder, kolla bildspelet). Det är ganska mycket vatten ändå.

Och ja, jag trodde att jag skulle dö såklart.

Vi har fått en gäst!

Som dessutom fyller 30 idag. Vi har ätit tårta och kollat in kvarteren, och nu ligger han och fyller år på en madrass i ett hörn i vår lägenhet. Han får en siesta och en argentinsk middag i Palermo Hollywood i present.

En liten, liten häst

"Friluftsliv"

Hjälmen i korgen såklart.

Förra veckan hyrde vi cyklar (Bicicletas Naranja) och tog oss ut till utsidan av stadsdelen Puerto Madero. Ut mot Rio de la Plata ligger ett obebyggt naturreservat med gropiga grusvägar och utsikt mot havet. Och skyskraporna. Man får lite av varje kan man säga, lagom för en eftermiddag.

Buenos Aires öde - agua marrón. Men än dock, havsutsikt.


Här var grusvägen cyklingsbar.




Cykelgänget -11.

Nämen, vad har vi här då?

Favvo Frida Kahlo @ MALBA (Museo de Arte Latinoamericano de Buenos Aires).

Sen kom en vakt och sa att jag inte fick ta bilder.

Everyday Buenos Aires

I onsdags hade vi varit här i tre veckor. Ska inte göra någon långkörare om att det känns som längre tid, men så är det givetvis. Dagarna går, och ibland gör vi något kul och ibland absolut ingenting. Typ såhär:

Här läste vi lexikon i skuggan på lunchen.


Kalle spelade fotboll en fredagseftermiddag. Flickvännen satt på sidan av med de andra flickvännerna och hejade och pratade om killar (som gillar fotboll).


Jag har druckit öl med klasskompisarna.


Folk har trollat med oss.


Här kan man äta en provoleta en söndagkväll.


På Spåret varje söndag har blivit en tradition.


Vi firade en norrmans födelsedag på Don Julio och fick lämna ett meddelande att ställa på deras troféhylla.


Jag hittade sojabiffar på en lunchrestaurang i Recoleta.


Förra lördagen såg vi Vampire Weekend på Centro Cultural Recoleta. I Buenos Aires får man inte dricka öl under konserter. Någon sorts lag tydligen...


Drinkar kostar runt 40 kronor här.


Jag fortsätter min potatis och ost-diet och är ofta nöjd med det.


Tio minuter efter att den här roliga bilden togs blev jag bestulen på min plånbok UR min väska medan jag promenerade till tunnelbanan. Blev av med VISA-kortet, mitt körkort och 150 pesos.


Jag och Kalle var i japanska trädgården någon eftermiddag, när museet vi skulle till var stängt (här har de tydligen ledigt på tisdagar, trots att resten av universum kör måndag).


Det här kan se ut som en vanlig hämt-sushi, men det är det inte. Vi stannade på en restaurang på vägen hem från en springtur i veckan och de 1. öppnade en timme tidigare för vår skull, 2. gav oss take away fast man måste äta där, 3. gav oss rabatt för att vi ville äta hemma och 4. gav oss varsin tårtbit medan vi väntade. Synen: två svettiga svenskar i adidasshorts satt under en kristallkrona och åt prinsesstårta på en tom restaurang.

Men va fan...

De gör reklam för bältdjur i tunnelbanan.

Ursäkta husen

Idag är Buenos Aires regnigt, kallt och grått. Då får man gå på bio och tänka på helgen som varit.

I lördags åkte vi med två norrmän, en tysk och en Bellman till El Tigre som ligger en timmes tågfärd norrut från B.A. Det är en stad och ett floddelta, och det första såg vi knappt skymten av medan det andra var helt fantastiskt. Vi hyrde en egen båt med chaufför som kunde ta oss in i de minsta kanalerna som katamaranerna inte når, och helt på allvar nu: där skulle man ha ett hus. Och här kommer därför en orgie i sådana.

Vattnet är brunt, men inte smutsigt.



Hennes är äkta, hans är fejk.







Svensken, tysken (den tyskaste jag träffat), norrmännen, schweizaren.



Det gick att bada, men var ganska grunt.


Här planerar jag att bygga en ny brygga och bo.

Veggodrömmen

Vi var ju lite oroliga där i början, både ni och jag, för hur det skulle gå med mig och min mat här i köttislandet. Men vet ni, det går bra! För är det något de gillar lika mycket som kött här så är det ost. Gärna lager på lager. Ost på ost. På alla parillor kan man köpa Provoleta, en grillad ost-kaka, 15 cm i diameter, 2 cm tjock. Argentinarna äter den som förrätt innan det grillade köttet, vilket faktiskt känns fysiskt omöjligt. Men okej, jag fattar ändå. För den är bland det godaste jag ätit. Smakar som den bästa osten på toasten, den som fått färg men ändå inte bränts. Ni fattar va?

På vår favvoresto Don Julio på vår gata. Och den mörka röran bredvid är om möjligt ännu godare. Också en klassiker, tar det en annan dag.

På nåt maffiosohak i San Telmo. Syns inte här, men de där bitarna, de är 3 cm tjocka.