6 april 2011

Tårtkalas

I måndags hade jag min hittills mest värdelösa spanskadag. Trodde att imperativen förra veckan var bottennappet, men nä, i jämförelse var det k u l. Riktigt jävla asroligt. För i måndags började vi med subjuntivo. Grammatikkategorin from hell. Grammatikkategorin som mobbar barn. Som åker finlandsbåt, festar i Båstad och har fondvägg. Grammatikkategorin som är med i Sverigedemokraterna.

Mitt självförtroende när jag mötte Kalle efter skolan var ungefär lika lågt som den gången jag utvisades i handbollen för att jag gått ut på planen trots att laget var fulltaligt. Ville liksom tänka på annat. Göra något kul. Så vi tog min secondhandkarta jag hittade i vår gamla lägenhet, där någon föregående gäst hade ritat kryss lite varstans i stan. Vi slumpvalde ett kryss och åkte dit, och väl framme hittade vi det över 100 år gamla caféet Las Violetas (som vi faktiskt ändå tänkt åka till någongång). Ingenstans har jag sett så många bakelser förut, och inget kunde nog ha passat bättre just den dagen. Så vi gick loss:

5 kommentarer:

  1. Sitter och funderar på om man själv kom så långt i skolspanskan, eller om den logiska förklaringen är att man har förträngt det. Låter i alla fall som att ni hittade den perfekta lösningen!

    SvaraRadera
  2. men bobo! saknar dig.

    SvaraRadera
  3. fantastiskt! Åka till random mål, äta ett badkar kolhydrater. Det perfekta livet.

    SvaraRadera
  4. Jag tror på förträngning i det här fallet! Jag är ett levande bevis: jag är hemma sjuk idag och har glömt allt.

    Saknar dig med Lovisa!

    Och Jessica, i det perfekta livet pratar man spanska flytande...

    SvaraRadera