9 mars 2011

Om fotboll


Jag började sätta ihop det här inlägget i morse, men hann aldrig blir klar. Och så går det och blir värsta annorlunda fotbollsdagen hemma i Sverige under tiden. Läste det här och det här om Hysén. Jag ryser lite av det första, och blir glad och förvånad över att en fotbollskille kan formulera sig så väl i det andra. Heja heja!

Det som det skulle stå om från början var att jag och Kalle på en spanskalektion för några veckor sen fick frågan om vilken sport som är viktigast i Sverige. Jag svarade typ "fotboll, kanske hockey", men kände mig mest löjlig. Vadå viktig? I Sverige är ingen sport viktig. Utöver för den som utövar och hejar på den. Fotbollen förenar inte Sverige. Den är inte en grundsten i vår nation. Den är kul (Zlatan), men knappast viktig.

Till skillnad från här.

Fotbollen verkar vara det mest betydelsefulla som argentinarna som kollektiv har. Och allra viktigast är den i Boca (nu dramatiserar jag. Har ingen grund för detta). Där finns iaf landets största lag Boca Juniors och deras hemmastadion La Bombonera.

Jag och Kalle drog dit för några veckor sen och kollade in den blågula stadion, som faktiskt fått sina färger efter Svenska flaggan. I början på 1900-talet hade Boca inga lagfärger och bestämde sig därför för att ta färgerna från nästa båt som seglade in i hamnen. Den var svensk, och så gick det såhär:


Maradona spelade i Boca för länge sen. Inget de smyger med.


La Bombonera är så stor att man får nöja sig med att fota en liten bit åt gången.



Som turist VILL man även till La Bombonera och se en match, så är det bara. Den vanliga biljettförsäljningen har dock stängts för turister numera, och ska man köpa biljetter får man göra det till extrema överpriser genom olika förmedlingar. Vi köpte paket-biljetter genom skolan för 350 pesos (550 spänn). 310 för transport, pizza och öl och 40 för biljetten, insåg vi senare. En mycket märklig och dyr, men rolig lördageftermiddag/kväll. (Se Kalles video längst ner också!)


Vi kördes med buss till Boca där vi trycktes in i en liten bar med diverse Boca-fans och andra ditbussade turister, för att dricka och äta obegränsat med öl och pizza och jaga upp oss lite inför matchen. Vi misstänkte att Boca-fansen ev var inhyrda, men detta är ännu oklart.


Efter barpeppet (som vi mest stod och småfnissade åt i ett hörn) kördes vi till stadion. Våra "guider" behandlade oss som barn och ville gärna att vi dryga hundra turister skulle sitta tillsammans (vilket misslyckades). Bilden av Boca som Buenos Aires farligaste stadsdel förmedlade de duktigt måste man ändå säga. Det är iofs det de tjänar pengar på, så det kan man kanske förstå. Mäktigt ställe hur som helst!


Och sjukt mycket folk. Ett tag hoppade de så mycket att hela läktaren i cement gungade. Ännu en näradöden-upplevelse av rang.



Och så lite webb-tv på det!


3 kommentarer:

  1. MER FILM KALLE, MER FILM! (hälsa han det). haha, älskar dom.
    jag önskade att mitt hår växte lika snabbt som ditt mary, du är så fin!

    SvaraRadera
  2. Vilken hets på baren :). Men vad fint att få följa med till Bocca. Hejar också på dom tror jag. För övrigt håller jag med Yohanna.

    SvaraRadera